tisdag 29 maj 2012

Det goda omdömet

Det här med gott omdöme, att vi som lärare besitter en professionalitet, verkar ha försvunnit ut i tomma intet. Man ska förlita sig på betyg, vara bokstavspolis och paragrafryttare. Många vågar inte lita på att kunskap är mer än fakta som skrivits på papper under tidspress, vilket blev väldigt tydligt häromdagen då jag använde mig av IKT för att låta elever redovisa sin kunskap i företagsekonomi.

Istället för ett traditionellt skriftligt prov (som dessa elever redan misslyckats med vid flera tillfällen) använde jag mig av wikiteknik. Eleverna fick i uppgift att skapa en lättare wiki för just företagsekonomi samt att använda sig av Wordle, för att skapa en snygg startsida.

I en process som tillät eleverna diskutera, fundera, söka, revidera och skriva, skapade de sin egen wiki. Jag var oerhört stolt över dem, men när resultatet sedan presenterades för betygssättande lärare blev dennes reaktion: "Hur ska jag veta vem som gjort vad?".

Det är som om luften gått ur mig. Motstånd vart man än vänder sig i kombination med en fyrkantig syn på kunskap. En sak var i alla fall säker: något gott omdöme ansågs jag inte ha.

måndag 21 maj 2012

Projektarbete

Så äntligen har jag kunnat lämna in mitt projektarbete, några veckor innan deadline. Anledningen: jag hade bara en chans att träffa personalen och gå igenom arbetet med dem!

Vad har jag då gjort? Jo, jag har skapat en wiki med fokus på mentorsarbete på skolan där jag arbetar. I dagsläget saknas en bra, lättkorrigerad informationskälla för just detta, vilket gjort att arbetet och informationen för mentorer är knapphändig och svår att hitta. Vi har också haft problem med olika metoder/policys i olika arbetslag, vilket jag hoppas att wikin ska hjälpa till och motverka.

Jag har haft väldigt roligt när jag jobbade med wikin, men det kändes läskigt att lägga fram den till personalen. Nu väntar en inspelning som ska skickas in, sedan är inlämningarna klara! :-)

fredag 4 maj 2012

Tips: Socrative

Jag och min speciallärarkollega (långt ord, det där) undersöker alternativa möjligheter att testa elevers kunskap och på ett smidigt sätt kontrollera om de förstått tidigare lektioners innehåll. Ett sätt att göra detta på är Socrative.

Socrative är ett gratisprogram som kan användas på dator såväl som smartphone (tror dock att det "bara" fungerar med iPhone än så länge). Med hjälp av programmet kan du göra quizzes, spel och på annat sätt kontrollera förståelse. Om du vill kan du också importera dina resultat till Excel för smidig dokumentation.

Men det som jag tycker är bäst hittills, är att systemet erbjuder ett sätt att låta elever reflektera och svara om de verkligen förstår, utan att för den skull avslöja det för sina kompisar. På så vis slipper man all prestige som gör att elever ibland inte vågar visa att de inte förstår.

Kolla runt lite, det kanske är just vad du behöver på din skola?

Framtidens lärande?

Om vi vet att det fungerar bättre att utbilda med ny teknik och andra metoder än förr, varför fortsätter vi då med gamla begrepp? Varför envisas vi med att beöma enskilt när forskning visar att grupper ger bästa resultat?

Jag visade några av de saker som tagits upp under kursen för en av mina kollegor som arbetar på Dataprogrammet. Han fnyste och tyckte att det bara var strunt och att det var bäst att leda klassen från katedern.

Just nu känns det som att dunka huvudet mot en tegelvägg.

torsdag 3 maj 2012

Insikter

Som lärare vill vi att elever ska reflektera, fundera och utvärdera information och kunskap. Förstå min glädje när en elev idag vill visa mig detta:


Plötsligt inser jag hur eleven har suttit och tänkt på det här, letat och hittat videon på Youtube, sett den flera gånger och nu delar med sig av den till andra som han tror kommer att ha nytta av den.

Vi såg den tillsammans och insåg att vi hade många liknande åsikter. Samtidigt kan jag inte heller låta bli att le åt att eleven omedvetet just lite grann bevisat för mig varför det är så viktigt att vi använder IKT.

Även om vi just nu inte har förmågan att ändra hela skolsystemet, så har vi i alla fall möjligheten att göra det bästa av det!

NP och dator

Såhär i nationella provs-tider ställer sig frågan om datorn som arbetsredskap sig på sin spets. Ska man låta elever skriva på en dator under de nationella proven, eller skjuter vi oss själva i foten?

Skolan hamnar i samma diskussion varje gång: hur vet vad eleverna verkligen kan om vi låter dem använda stavningskontroller, ordlistor och andra hjälpmedel (som är inbyggda i till exempel Word)?

För mig handlar det snarare om andra saker. Vad är det vi testar egentligen? Hur länge en elev kan sitta still och skriva om samma ämne? Hur många ord man kan skriva på tio minuter? Hur bra deras impulskontroll är?

Jag som undervisar i bland annat engelska, tycker inte att det handlar om stavningskontroller eller ordlistor i första hand. Det handlar om problemlösning. Även den bästa ordlista kan inte berätta hur ett ord ska användas om man inte förstår grammatiken. En stavningskontroll fungerar bara om man kan ordet man letar efter, men inte vet hur det stavas. Många elever klickar bara så att ordet inte längre lyser grönt, utan att ha någon koll på var det faktiskt står.

Borde det inte handla om språkuppfattning istället? Om att lösa problem med språket eller använda sig av tekniken för att hjälpa elever förstå? Måste allting handla om individens bedömning, och rädslan av att man på grund av en gruppsituation inte kan bedöma "helt rättvist"? Vilken typ av lärande har vi egentligen?

På min skola får man skriva på dator om man vill. Hittills har det gått bra, trots att internet inte var avstängt eller att ordlistor finns integrerade i diverse program. Huvudsaken är väl ändå att de löser problemet? Eller?

måndag 30 april 2012

Är det ens möjligt?

Jag sitter och plöjer blogg efter blogg, bok efter bok och artikel efter artikel om IKT - dess fördelar, anvädningsområden och de konkreta tips som dyker upp lite här och var. För mig är det som att hitta en bit av himlen. Inspiration, glädje och en nytändning i mitt arbete!

Samtidigt kan jag inte låta bli att bli lite nedstämd. Är det här ens möjligt att genomföra på min arbetsplats? Kan IKT verkligen bli en del av vardagen? Jag har en del taskiga erfarenheter av just implementering av IKT från tidigare arbetsplatser, det är väl en underskattning att säga att jag blev en aning avskräckt.

Har alla skolor verkligen möjligheten att använda sig av IKT på en regelbunden basis? Då menar jag inte bara den tekniska möjligheten, utan om intresset finns från personal och ledare. Det finns hur mycket forskning som helst som pekar på fördelarna med att använda IKT kontra "katedermetoden", men vad hjälper det om vi som faktiskt undervisar i skolan fortsätter att använda samla gamla sätt som man alltid gjort?

Att vänja sig vid nya arbetssätt kan vara skrämmande och ta lång tid. Trots att vi är en skola där varje elev utrustas med en dator är det få lärare som använder den som något annat än en elektronisk penna. Vad kommer oviljan ifrån? Är det brist på tid? Engagemang? Rädsla för att inte själv kunna bemästra tekniken?

Rädslan för att inte kunna tillräckligt finns hos mig också, men då är det ju bara en sak som gäller, eller hur?  Precis, man får hoppa i och lära sig!